det var en torsdag och jag åkte till stockholm

för att överraska min älskade lillasyster på sin 18 års dag. en dag som hade planerats in i minsta detalj, hållits hemligt i mer än en månads tid och som alla visste om förutom födelsedagsbarnet själv. och hon grät och jag grät. man kan säga att det var en överraskningarnas dag.

här e hooon

och jag dog stockholmsdöden och var kär i stan, i varje människa i varje gatuhörn. jag drack blev alldeles för full, alldeles för glad, spenderade alldeles för mycket pengar, kramades alldeles för mycket för mitt eget

bästa


och jag trodde, eller jag har trott under en lång tid att jag vill hem. jag vill HEM

men,

sen insåg jag. jag älskar ju London??? det är ju denna stad jag bor i, det är i denna stad jag har mitt liv i och de är denna stad jag har mina allra bästa. min andra familj som har blivit min första familj.

och jag kan för all världen inte förstå hur jag kände, för precis en vecka sen.