idag kretsar jorden kring två månar. en stor och en liten. den lilla månen syns knappt. men den känns.
den bränns som skärselden vid jordens undergång bränner en ondskans själ ner i mörkret. den stora månen å andra sidan, är mjuk och len som en silkeskappa. silke varsamt vävt av det lenaste och sköraste av silkestrådar men starkt, starkare än spindelväv. så starkt att det överlever jordens all ondska världen över. den stora månen överlever den lilla månen dagligen och det är därför vi inte kan leva utan två månar. utan de två månarna och deras dragningskraft finns det inget liv värt att leva, inget liv värt att kämpa för.
No comments:
Post a Comment