Sanity is not around
Come here and make my body ground
Ground to my heart
Chained in black
Never come back

Tristam Lansdowne

this is just... aaaaahhh 

i år är året

första dagen på sista året på universitetet. det var kul, jättekul till och med och känner mig mer motiverad än jag någonsin varit förut. kan ha varit för alla nya människor som faktiskt verkar ok och mer öppna detta.

detta år ska jag: köpa fina anteckningsböcker, vara så.himla.organiserad.i.allting, vara mer delaktig i föreläsningarna samt ABSOLUT inte hamna i vanan att komma hem och däcka i två timmar för att sedan vakna upp med dregel över hela tröjan och inte veta vem eller var jag är.

undra hur många veckor, eller snarare dagar det kommer ta innan jag dras ned i mörkret igen och börjar hata varenda atom av skolan och allt som har något att göra med det. ja ja

bara positiva tankar baaaaaaaaara positiva tankar. andas in. andas uuuuuuut

det här blir bra. det här blir BRA!

intalar jag mig själv, skriver detta inlägg och sedan sakta men säkert ger in för den varma och mjuka sängen, sluter ögonlocken och vaggas in i drömmarnas tystnad.

en observation

alltså. jag måste dela med mig av en observation jag gjort. ett litet projekt jag haft sen jag var mindre. bara i mitt huvud förstås. och du som läser, läs till slutet för det är en lång text, läs och lämna sen en kommentar om du också varit med om liknande?!?!?

jag ska ta det från början. när jag var tolv och gick i högstadiet så brukade vi ha spanska utbytesstudenter över i några veckor per år. detta skedde hela högstadiet och sedan även i gymnasiet.

varenda gång de kom gåendes i korridoren så efterlämnades alltid en speciell lukt. alltid. jag kunde gå i korridoren, vara i min egen värld medan jag plötsligt kände en svag vindpust, identifiera den som " de spanska utbytesstudenternas lukt"  som fick mig att titta upp och såklart var det dem. varenda gång.

den här lukten är väldigt speciell men den är inte något negativt. tvärtom är det en behaglig lukt, men som jag aldrig har stött på i sverige eller någon annanstans. det är en tvättmedelslukt (eller möjligtvis sköljmedel) och jag tycker verkligen att den luktar gott!

vidare under hela högstadiet och gymnasiet så har den här lukten uppkommit då och då. och det har alltid vara samma människor. spanska utbytesstudenter. som förmodligen har tvättat sina kläder hemma och sen begett sig till sverige, utan att tvätta här. eller de kanske tvättade i sina hotellrum men hade med sig eget tvättmedel. vad vet jag.

jag har även varit på semester i spanien vid många olika tillfällen och jag tyckte verkligen att precis alla. alla luktade likadant. sjuk tanke, tänkte jag. att ett helt folkslag luktar likadant. är det möjligt? är det möjligt eller har jag blivit tokig?

i varje fall. jag slutade gymnasiet och bestämde mig för att plugga i london. okej. när jag under mitt första år bodde på ett studentboende träffade jag många spanjorer som jag kom att bli nära vän med. och det var inte förrän efter några månaders vänskap som det slog mig. de luktar inte likadant som spanjorer brukar lukta. ingen gjorde det.


sen


en dag, hade min vän andrés precis kommit tillbaka till london efter en sväng hem till spanien. jag kramar honom och andas in. vänta, va? jag andas in igen för att dubbelkolla och kan konfirmera min teori varpå jag frågar honom, du, har du tvättat den här tröjan i spanien? han svarar: näe, min mamma har och skrattar, på ett oerhört spanskt vis: jajajajajajajaja.


världsordningen är återställd och denna händelse fick avsluta detta livsprojekt som har följande slutsats: det är någon komponent i tvättmedel eller sköljmedel i just spanien som är annorlunda jämfört mot svenska och engelska produkter. vad det skulle kunna vara är en historia för sig och den researchen jag gjort hittills som består av att skriva in spanish+detergent+contains i google och sen trycka enter har inte gett några bestående resultat.

min teori är att det skulle exempelvis kunna vara sättet de tvättar på, vattnets hårdhet blandat med tvättmedel som är annan styrka eller att luftfuktigheten tar fram lukter som bara kommer fram i spanien. eller så skulle man kunna argumentera att staten egentligen tagit livet av hela sin befolkning för att sedan väcka dem till liv igen för att kunna vinna bossen på level tio i crash bandicoot så att hela landet består av övervintrade zombies som alla döljer sin liklukt genom att tvätta med zombietvättmedlet Zooomb Fresh.

det skulle kunna se ut ungefär såhär: ( ja källan är från google)

det ska egentligen finnas en bild till texten för dig som inte pallar läsa så mycket, titta, till och med den där jävla rubriken är för lång.

onsdag kväll och jag frida och fridas meränvänsomhongillarsåmycket adam är påväg till en spelning. bandet för kvällen heter La Femme och är ett franskt elektro pop band jag på något sätt lyckats fastna för; resultatet av för mycket youtubesurfande. ett av de bättre gig jag sett på länge som bestod av en timmes ren lycka och dans. under hela giget kunde jag verkligen inte komma på något som skulle kunna vara bättre just då än att röra kroppen till ryckig fransk elektro där man inte förstod ett ord om vad det sjöngs om.

om det skulle bli bättre?

tja, efter många strategiskt rökta cigg/casual konversationsöppnare så som - kan jag få låna tändare? med diverse bandmedlemmar lyckades jag (vi) få äran att hänga med bandet efter spelningen. om jag var glad? lycklig?

svaret på den frågan är ja och kvällen blev ännu bättre när jag (ensam) också fick hänga med på efterfest med alla i bandet samt diverse franska kompisar. slutet på kvällen är en historia för sig och med utomstående ögon kan den betraktas som en aning tragisk då den innefattar lite för många öl som skulle kunna anses vara för bra för en 21 årig tjej, samt ett perfekt placerat handfat i en hall.

men.

jag fick hänga.med.bandet.

så

jag var nöjd

och gick och la mig med ett leende på läpparna (trots mindre bra avslut)






kvällens positiva iakttagelse: franska pojkar i band är snygga att se på
kvällens mindre bra iakttagelse: snygga franska pojkar i band kan ingen engelska samt ingen annan från frankrike heller.


snipp snapp slut
detta är mathildas avslut

x


(update: utifall att någon skulle tror att jag tror att ingen i frankrike skulle kunna någon franska - det var bara i det ögonblicket det kändes som så, annars har jag ju faktiskt en del franska kompisar och vi kommunicerar ju faktiskt på engelska)

dagens fasjion hate

sådana här skor. herregud. detta är något jag aldrig kommer klä mina fötter i.

a l d r i g  i  l i v e t.

okej, jag fattar. de är säkert jättebekväma. men något så fantastiskt som sneakers ska inte behöva korsas till en av de fulaste skohybriderna världen någonsin skådat.

varsågoda hälsar your fashion guru. 

not my words

a poem by keaton henson who also happens to be a very very very good (lacking of adverbs other than good here. has always been my problem with the english language) musician as well.

cause i lost my job two weeks before christmas

en dikt om ingenting

Vem är jag

Vad är jag

Tankar virrar som äckliga duvor kring den sista brödbiten på Sergels torg

Dem går in i min kropp

In i mitt djupaste inre och undrar

Vem är jag

Vem är du

Du som påverkade mig för ett ögonblick

Tiggarmannen vid Shoreditch som ängsligt frågade om mynt till parkeringsautomaten

Men som jag såg igenom sekunden hans ögon mötte mina

Han visste

Jag visste

Vi båda visste

Att hans öde var försent

Det var försent att hjälpa

Alls.

Han är fast bland två telefonboxar mellan Boxpark och Old street.

För evigt är han dömd

Och kommer inte därifrån. 

!

Nu är jag glad!Nu är jag ledsen!kär!upprörd!berörd!!!!!!!!!livet ter sig som utropstecken. här finns inga fina och lugna komman som binder ihop livet på ett elegant sätt, här finns inga punkter som sätter slut på en mening och påbörjar nästa. det finns endast !!####?¤?%#%&&/(()%)


varje månad.samma sak. jag tror varje gång att jag är deprimerad/har något allvarligt fel. men efter ett tag av självömkan och tröstäteri slår det mig. vänta, vilken dag är det? Jaha. JAHA. jag ska alltså ha mens.

MENS.

igen.

precis som förra månaden. och månaden före det och månaden före det.

och med MENS kommer denna ständiga pms.

jag lever i en explosion av känslor där minsta lilla får bägaren att rinna över. och när den där jävla bägaren rinner över, droppar det inte, utan det sprutar. det sprutar tårar som när blåvalen ejakulerar ut 300 liter sperma varje gång hen får utlösning. jag går en emotionell balansgång där varje ord, varje b o k s t a v, tas in och vägs noga, där en mening som inte hade någon relevans helt plötsligt får en livsavgörande betydelse.

jag ringer mamma och hulkar i telefonen och hon kommer med lugnande ord och som vanligt med historier om hur det går med sina gurkor och tomater i trädgården och ger mig en detaljerad beskrivning av vilken färg vår nya ytterdörr har. det känns genast lite bättre. livet känns inte lika hopplöst och för en stund förvandlas stora Mathilda till lilla Mathilda som ligger i mammas famn och får en kram som luktar bara som mamma kan lukta.

en kram av mamma. fina mamma som jag varit så osams med i så många år. som har varit extremt jobbig, oförstående, galen, arg, på mig och som jag haft så många onödiga dispyter med. det har tagit oss ett bra tag att ens kunna vara under samma tak under en hel timme utan att drabba samman över en skitgrej. det har nog tagit en flytt till london för att inse. att det var precis det som behövdes. och, som man säger här i englandet, har jag insett att : absence makes the heart grow fonder.




cheesy, jag vet. men fan, det får bli så ibland.

hej

det är söndag och jag har blivit tillsagd av min kära lillasyster Cajsa att berätta vad det är jag gör i London egentligen. tja, för att vara ärlig: Inte mycket. har de senaste veckorna jobbat fulltid, vilket jag kommit fram till är JOBBIGT för lilla mig som absolut inte är van vid detta rätt fysiskt krävande arbete som består av 10 timmar serverande kunde kaffe eller vad de nu behagar - utan rast. hade jag bott i sverige hade jag nog kontaktat facket eller liknande men verkligheten är annorlunda. fast jag vill absolut inte klaga, det handlar nog mer om att jag inte har vanan inne. jag har alltså jobbat på dagarna och sen har det oftast slutat i en planerad powernap på exakt 37 min som enligt experter av okänd källa ska vara den ultimata vilan men som också oftast slutat i en två och en halv timme lång dvala som man aldrig riktigt återhämtar sig ifrån.

vidare har jag provat att ta en meditationskurs på ett buddistcenter vilket kändes jättebra och något jag tänkte fortsätta med. har även varit kattvakt och ätit mig mätt på goda mögelostar hos min pappas tjej, varit på en fotografiutställning om Kuba av en söt kille som kom in en dag på cafét och frågade om han kunde sätta upp en affisch för att promota hans första utställning. självklart fick han det. han fick också på köpet fem svenska tjejer som kom och berömde hans konst efter tvång av mig.( han var faktiskt bra) i utbyte fick vi gratis öl och cider. tack för det!

tja, inte mycket mer att säga. update kommer om mitt spännande londonliv snart. på torsdag ska jag nämligen till en festvial, Bestival och efter det utlovas mer spännande historier om exempelvis festivalhångel eller hur jobbigt det kan vara att sova i tält.


stay tuned x