och den isande vinterkylan ligger i luften. trötta ögon trötta människor överallt och vinden smeker sitt lenaste kring rödrosiga kinder. jag har ny vinterkappa och köpt nya underkläder men ingenting kan muntra upp det ständiga moln av trötthet som hänger över mig. livet händer överallt, i huset, på bussen, i skolan, klockan fem på en efterfest, men vill på något sätt inte korsa min väg och ta med mig på resan.
Jag blir kvarlämnad som en använd trasa ingen vill ta i. Som han som blev vald sist på gympan i fyran står jag kvar och skamset tittar på när de andra leker.
Livet, kallas det visst och jag kan inte reglerna.
Trött ge mig
En banan
Så jag kan ta mig upp
Upp på banan
Jag vill leva
Inte överleva
Röra mig
Inte stå still
Och trampa
Där fötter aldrig
Rört mark
No comments:
Post a Comment