Mättnad

jag sväljer grus

och klumpen i min hals
förökar sig


jag sväljer sten

men kan inte få bort
känslan


som penetrerar mig


jag sväljer glas

och
min blick flackar


vill inte se någon
i ögonen

vill slippa
bli
äcklad


jag sväljer jord

och ser inte,
hör inte


jag sväljer sandkorn



hon finns inte

I never learn

Lykke Li <3

Imorgon kommer min mormor hit. Hon kunde inte valt en bättre tid att komma och hälsa på än just precis nu!

Från koja till slott

På tisdagar byggs luftslott.







På onsdagar rivs de ner.

Lördagskul

Klockan är snart 23 engelsk tid och jag sitter i köket och pluggar och ingen är hemma och det är kanske så att jag är lite rädd för vårt hus har tre våningar och det knarrar mycket och jag kan inte riktigt urskilja om det är grannen som går runt eller något annat jag borde vara rädd för och jag har tänt alla lampor i huset, fuck elräkningen, jag känner mig liten och svag och vill att någon ska komma hit och dricka te och äta kanelbulle med mig och säga att det bara är vinden som viner och grannen som går med skor inomhus.

Bakom organiserade soptunnor och glasflaskor sorterade i färg

Och de,
de vill
äta din
själ



och



slicka din fitta



och allt du får


är



en festande Bourgeois vägglus/
/ett festande svin/
[lycka]



som strimlar sönder din hud

när du sakta tvingas
dansa efter
samhällets vals

DEN FÖRBANNADE SOMMAREN

som skapade
relationer
sköra som
rosenblad,
förhoppningsfullt
utbredda
av den vita
riddaren,
väntandes på amors pil
genomborrandes,


lusten
viljan

fick honom
att handlöst
klappa ihop
på det nybonade
laminatgolvet


den förbannade sommaren
som skapade
förnimmelser
av de tusen
gröna
skogarna
glimtandes på
andra sidan
bäcken


den förbannade sommaren
som skapade
förhoppningar
starka som
sten
och
någon som
kände så hårt
och inbillade sig
att
det var
på riktigt


den förbannade sommaren
som skapade
förbindelser
sköra som
pappermaché
tunna som
silkesdroppar
och kyssar
gjorda
av
rakblad


för han blödde
för henne


ett hjärta
mjukt som fontanellen
på spädbarnets
hjässa

oskyldigt
som den nyföddas
första andetag
på denna
eviga
sommaräng
där snön aldrig slutar
falla


rörigt,
som i hans huvud

som aldrig kommer tömmas


på tankar
om

henne.

Ett år har gått

Jag springer

                                                                                                                       



                                                                                    bort från dig






Men du är kvar i varje
andetag.




6 månader är ingenting alls egentligen.
En Asienresa
En keramikkurs
En halv graviditet,
nästan en hel
Men såhär i efterhand, med facit
Hatade jag varje sekund med honom
Hur han formade mig till

ingen

Jag grämer mig om natten
Och varje dag
Vänder ut och in på mina ögonlock.
Min pannlob värker.

Hemma hos

Tänkte att det var dags att varva alla mina tankar med något konkret att titta på. Välkomna hem till mig. Alla bilder är från mitt rum, förutom den sista som är på våra nya hyllor i köket. Älskar vårat hus men framför allt alla fyra som bor här, det är nästan så att jag måste nypa mig själv i armen lite då och då för att förstå. Fina människor. 

Ett år har gått

Redo att färdas in i en annan tid och ett annat rum

Redo att glömma 

att gömma 

dig.

Jag bestämmer

Kan det verkligen vara så att det börjar bli vår nu? Jag vet inte om jag vågar hoppas, inte riktigt ännu. Förväntningar är upplagda för besvikelser men jag tycker mig se någon slags förändring. Om man tror på det tillräckligt mycket, så kanske det blir verklighet tillslut. Ja, det känns som en rimlig lösning.


HEJ VÅR!

Det är såna här grejer jag börjar skriva när jag egentligen ska skriva uppsats om Hollands tulpanindustri. Jag gillar blommor, men kaniner är ju så gulliga?!?!

Jag minns att vi tjatade
oss till en kanin
en gång
mina systrar och jag

Han döptes till Lilleskutt
och blev familjens kung
för en
dag

Kungen av trädgården
vars storhetstid var kort
fick barndomens förtrollelse att skimra,
men glömdes inom sinom tid bort

Ensamheten knackade på hans bur
och maskrosblommorna vissnade,
han som hade varit en sagofigur
då sommarsolen gnistrade

Världen hade räddats tiotusen gånger om
men hösten var kommen,
och han hade sjungit på sin sista sång

-Välkommen, välkommen
min kära garçon
livet tar alltid en underlig svängom
här går det undan om man inte passar sig noga,
sade Mannen Med Lien, som kom ända ifrån Karlskoga.

En ovanligt glad lördag

Det ringde på min telefon i lördags eftermiddag, det stod Pappa på skärmen. Jag trodde att han skulle ringa och göra det vanliga helgsamtalet och fråga 1. Hur är läget? 2. Hur har du det med pengarna? Och jag skulle då svara, det är bra, och sen säga ja, även fast han redan visste svaret på fråga två. Istället sa han, ja, hej du har fått ett brev här och det står någonting om att du fått ett stipendium på 10 000 kr.


Tja, jag ville bara säga att, det var ju kul och så. Och ville liksom dela min glädje med någon annan än mina fyra bästisar jag bor med, så då föll det sig att jag skrev det här.


Tänka sig. 10 000 hela kronor, till Bara Mig.




Ja, det var nog allt.

har så mycket att säga och jag hoppas att någon vill lyssna.

tungan klistrar sig fast i
gommen och jag
sväljer
men saken är den
att
hur mycket jag än
spottar
försvinner du inte
från mina
läppar

tårar ligger som glasspritter utspridda över ikeagolvet.

och jag
jag faller inte för
yngre versioner av min
far

men leken slutar
ändå alltid
med
förlust
och jag får gå hem
med uppskrapade knän
och gråten som färgar
mina pupiller
svarta

och jag låter inte
silkespärlorna
rama in ögonfransarna
och sminka kinderna
förrän

jag låter ingen se
hur mina bruna tonårsögon
endast
ville dela
vad jag trodde
någon annan ville dela med mig

jag låter ingen se
förrän jag
slungar igen
dörren

och kastar mig i min mors
famn
som lockar fram
ett leende som fastnat
i ena
mungipan


och jag ler
men jag förstår att hon ser hur ledsen jag är
och syr för
femte gången
igen
hålet
på mina trasiga byxor