!

Nu är jag glad!Nu är jag ledsen!kär!upprörd!berörd!!!!!!!!!livet ter sig som utropstecken. här finns inga fina och lugna komman som binder ihop livet på ett elegant sätt, här finns inga punkter som sätter slut på en mening och påbörjar nästa. det finns endast !!####?¤?%#%&&/(()%)


varje månad.samma sak. jag tror varje gång att jag är deprimerad/har något allvarligt fel. men efter ett tag av självömkan och tröstäteri slår det mig. vänta, vilken dag är det? Jaha. JAHA. jag ska alltså ha mens.

MENS.

igen.

precis som förra månaden. och månaden före det och månaden före det.

och med MENS kommer denna ständiga pms.

jag lever i en explosion av känslor där minsta lilla får bägaren att rinna över. och när den där jävla bägaren rinner över, droppar det inte, utan det sprutar. det sprutar tårar som när blåvalen ejakulerar ut 300 liter sperma varje gång hen får utlösning. jag går en emotionell balansgång där varje ord, varje b o k s t a v, tas in och vägs noga, där en mening som inte hade någon relevans helt plötsligt får en livsavgörande betydelse.

jag ringer mamma och hulkar i telefonen och hon kommer med lugnande ord och som vanligt med historier om hur det går med sina gurkor och tomater i trädgården och ger mig en detaljerad beskrivning av vilken färg vår nya ytterdörr har. det känns genast lite bättre. livet känns inte lika hopplöst och för en stund förvandlas stora Mathilda till lilla Mathilda som ligger i mammas famn och får en kram som luktar bara som mamma kan lukta.

en kram av mamma. fina mamma som jag varit så osams med i så många år. som har varit extremt jobbig, oförstående, galen, arg, på mig och som jag haft så många onödiga dispyter med. det har tagit oss ett bra tag att ens kunna vara under samma tak under en hel timme utan att drabba samman över en skitgrej. det har nog tagit en flytt till london för att inse. att det var precis det som behövdes. och, som man säger här i englandet, har jag insett att : absence makes the heart grow fonder.




cheesy, jag vet. men fan, det får bli så ibland.