Och jag har en alldeles
för gammal säng där jag kan känna varenda enskild fjäder i min rygg då jag
lägger mig om kvällarna. Ingen sovställning tycks
fungera och jag tänker att jag skulle gjort väldigt mycket för en ordentlig madrass
men jag har inte råd för hyran skulle visst betalas och bankkontot gråter och räcker
till en och en halv kudde kanske men inte till en helt ny madrass. Och jag
vänder mig och vrider mig och inget blir bra och jag kan inte sova. Jag vaknar
varje, varannan timme och känner mig som en hålögd get när jag egentligen ska
vakna och det är inte så kul. Inte alls så kul är det.
Jag är så trött men
får inte sova. Och jag jobbar och går i skolan all min vakna tid och när ska
jag ha tid för mig själv? Och jag sms:ar pappa för stöd för jag har precis
börjat en ny kurs, global strategy, som verkar läskig och jag känner att jag
inte alls, inte alls, vill jobba för ett multiglobalt företag som producerar
skit och åter skit åt människor som sen ska konsumera skiten och alla ska bara konsumera hela tiden och tänker inte alls på att de gör mer skada än nytta och jag vill inte alls jobba åt företag som med all säkerhet använder sig
av barnarbete och släpper ut miljontals kilo koldioxid per minut.
Och min
föreläsare som är ett praktexempel på en stereotypisk engelsk, vit medelålders
macho man är en person som när han kommer hem
efter en dag på jobbet sätter sig vid middagsbordet och förväntar sig att maten
ska vara framme och redo att ätas och ölen ska vara kall, inte iskall, utan kall
och redo att drickas och redo att skryta om hur många aktier han lyckats sälja av och
titta vilka dumbommar de andra är som sålde när den var så låg jag visste hela tiden att den skulle återhämta sig ha ha nu kan jag
skratta mig lycklig in i graven.
Och han har en klädstil precis lika som alla andra
affärsmän i detta land som inte riktigt vet hur en bra sittande skjorta ser ut
och han har på sig de eviga spetsiga lackskorna, för långa kostymbyxor och
såklart för stora, vad annars och en polkagrisrandig skjorta med matchande
ölmage instoppad och såklart lite vax klet i håret. Och han ser ner på oss som han ska lyfta upp. Hans jobb är att lyfta
upp oss och inte ens det klarar han. Det enda han klarar är att skrämma vettet
ur en. Han får mig att vilja fly ut till landet, till vår sommarstuga i
Axmarby, utanför Gävle och studera växtrikets alla sorter, fånga min egen fisk till
middag och tälja tallkottar som jobb.
Gubbe tänker jag.
Och han är inte ens
40.
Gubbjävel.
Och jag smsar pappa
för stöd och får svaret tillbaka att han tycker att det är härligt att jag
tycker att det är läskigt för läskigt är bra. Och det är inte alls, inte alls,
det svaret jag vill ha och jag blir så less och trött och jag vill inte utmanas
varje sekund, varje timme, skriver jag och om man ska känna rädsla ända in i
graven då tror jag att man levt livet fel? Och jag får ett till svar, lika intetsägande
som nästa att det är klart att man inte behöver utmanas varje timme utan en
gång varje dag är en lagom dos. ;)
Och där kände jag,
att den här dagen kan få vara över nu.
Det här året kan få vara över nu. Jag går i ide.
Nästa gång jag tänker vakna, är det 2014, ok?
1900 - En gång Ägde Vi Hela Jorden
No comments:
Post a Comment