och jag
jag faller inte för
yngre versioner av min
far
men leken slutar
ändå alltid
med
förlust
och jag får gå hem
med uppskrapade knän
och gråten som färgar
mina pupiller
svarta
och jag låter inte
silkespärlorna
rama in ögonfransarna
och sminka kinderna
förrän
jag låter ingen se
hur mina bruna tonårsögon
endast
ville dela
vad jag trodde
någon annan ville dela med mig
jag låter ingen se
förrän jag
slungar igen
dörren
och kastar mig i min mors
famn
som lockar fram
ett leende som fastnat
i ena
mungipan
och jag ler
men jag förstår att hon ser hur ledsen jag är
och syr för
femte gången
igen
hålet
på mina trasiga byxor
No comments:
Post a Comment