DEN FÖRBANNADE SOMMAREN

som skapade
relationer
sköra som
rosenblad,
förhoppningsfullt
utbredda
av den vita
riddaren,
väntandes på amors pil
genomborrandes,


lusten
viljan

fick honom
att handlöst
klappa ihop
på det nybonade
laminatgolvet


den förbannade sommaren
som skapade
förnimmelser
av de tusen
gröna
skogarna
glimtandes på
andra sidan
bäcken


den förbannade sommaren
som skapade
förhoppningar
starka som
sten
och
någon som
kände så hårt
och inbillade sig
att
det var
på riktigt


den förbannade sommaren
som skapade
förbindelser
sköra som
pappermaché
tunna som
silkesdroppar
och kyssar
gjorda
av
rakblad


för han blödde
för henne


ett hjärta
mjukt som fontanellen
på spädbarnets
hjässa

oskyldigt
som den nyföddas
första andetag
på denna
eviga
sommaräng
där snön aldrig slutar
falla


rörigt,
som i hans huvud

som aldrig kommer tömmas


på tankar
om

henne.