Ja

Sorgen är en sömmerska som med vassa nålar och stark björntråd botar de revor och hål i människosjälen döden sliter upp; hon är förvisso hårdhänt, hennes nålar sticker illa och hon arbetar understundom långsamt, men när hon äntligen biter av den sista tråden är trasigheterna någotsånär helade fastän stygnen alltid fortsätter att synas.

Lars Sund 
Ur boken "En lycklig liten ö" 

det är onsdag morgon

och den isande vinterkylan ligger i luften. trötta ögon trötta människor överallt och vinden smeker sitt lenaste kring rödrosiga kinder. jag har ny vinterkappa och köpt nya underkläder men ingenting kan muntra upp det ständiga moln av trötthet som hänger över mig. livet händer överallt, i huset, på bussen, i skolan, klockan fem på en efterfest, men vill på något sätt inte korsa min väg och ta med mig på resan.

Jag blir kvarlämnad som en använd trasa ingen vill ta i. Som han som blev vald sist på gympan i fyran står jag kvar och skamset tittar på när de andra leker.

Livet, kallas det visst och jag kan inte reglerna.




Trött ge mig
En banan
Så jag kan ta mig upp
Upp på banan
Jag vill leva
Inte överleva
Röra mig
Inte stå still
Och trampa
Där fötter aldrig
Rört mark

London view 11.23

do you remember

Ett ord. en mening
En cigg. ett rum
En säng, alldeles för stor
Alldeles för ensam
För mitt eget
Bästa