Thursday, 12 September 2013

not my words











a poem by keaton henson who also happens to be a very very very good (lacking of adverbs other than good here. has always been my problem with the english language) musician as well.

cause i lost my job two weeks before christmas


en dikt om ingenting

Vem är jag
Vad är jag
Tankar virrar som äckliga duvor kring den sista brödbiten på Sergels torg
Dem går in i min kropp
In i mitt djupaste inre och undrar
Vem är jag
Vem är du
Du som påverkade mig för ett ögonblick
Tiggarmannen vid Shoreditch som ängsligt frågade om mynt till parkeringsautomaten
Men som jag såg igenom sekunden hans ögon mötte mina
Han visste
Jag visste
Vi båda visste
Att hans öde var försent
Det var försent att hjälpa
Alls.

Han är fast bland två telefonboxar mellan Boxpark och Old street.
För evigt är han dömd

Och kommer inte därifrån. 

Monday, 2 September 2013

!

Nu är jag glad!Nu är jag ledsen!kär!upprörd!berörd!!!!!!!!!livet ter sig som utropstecken. här finns inga fina och lugna komman som binder ihop livet på ett elegant sätt, här finns inga punkter som sätter slut på en mening och påbörjar nästa. det finns endast !!####?¤?%#%&&/(()%)


varje månad.samma sak. jag tror varje gång att jag är deprimerad/har något allvarligt fel. men efter ett tag av självömkan och tröstäteri slår det mig. vänta, vilken dag är det? Jaha. JAHA. jag ska alltså ha mens.

MENS.

igen.

precis som förra månaden. och månaden före det och månaden före det.

och med MENS kommer denna ständiga pms.

jag lever i en explosion av känslor där minsta lilla får bägaren att rinna över. och när den där jävla bägaren rinner över, droppar det inte, utan det sprutar. det sprutar tårar som när blåvalen ejakulerar ut 300 liter sperma varje gång hen får utlösning. jag går en emotionell balansgång där varje ord, varje b o k s t a v, tas in och vägs noga, där en mening som inte hade någon relevans helt plötsligt får en livsavgörande betydelse.

jag ringer mamma och hulkar i telefonen och hon kommer med lugnande ord och som vanligt med historier om hur det går med sina gurkor och tomater i trädgården och ger mig en detaljerad beskrivning av vilken färg vår nya ytterdörr har. det känns genast lite bättre. livet känns inte lika hopplöst och för en stund förvandlas stora Mathilda till lilla Mathilda som ligger i mammas famn och får en kram som luktar bara som mamma kan lukta.

en kram av mamma. fina mamma som jag varit så osams med i så många år. som har varit extremt jobbig, oförstående, galen, arg, på mig och som jag haft så många onödiga dispyter med. det har tagit oss ett bra tag att ens kunna vara under samma tak under en hel timme utan att drabba samman över en skitgrej. det har nog tagit en flytt till london för att inse. att det var precis det som behövdes. och, som man säger här i englandet, har jag insett att : absence makes the heart grow fonder.




cheesy, jag vet. men fan, det får bli så ibland.



Sunday, 1 September 2013

hej

det är söndag och jag har blivit tillsagd av min kära lillasyster Cajsa att berätta vad det är jag gör i London egentligen. tja, för att vara ärlig: Inte mycket. har de senaste veckorna jobbat fulltid, vilket jag kommit fram till är JOBBIGT för lilla mig som absolut inte är van vid detta rätt fysiskt krävande arbete som består av 10 timmar serverande kunde kaffe eller vad de nu behagar - utan rast. hade jag bott i sverige hade jag nog kontaktat facket eller liknande men verkligheten är annorlunda. fast jag vill absolut inte klaga, det handlar nog mer om att jag inte har vanan inne. jag har alltså jobbat på dagarna och sen har det oftast slutat i en planerad powernap på exakt 37 min som enligt experter av okänd källa ska vara den ultimata vilan men som också oftast slutat i en två och en halv timme lång dvala som man aldrig riktigt återhämtar sig ifrån.

vidare har jag provat att ta en meditationskurs på ett buddistcenter vilket kändes jättebra och något jag tänkte fortsätta med. har även varit kattvakt och ätit mig mätt på goda mögelostar hos min pappas tjej, varit på en fotografiutställning om Kuba av en söt kille som kom in en dag på cafét och frågade om han kunde sätta upp en affisch för att promota hans första utställning. självklart fick han det. han fick också på köpet fem svenska tjejer som kom och berömde hans konst efter tvång av mig.( han var faktiskt bra) i utbyte fick vi gratis öl och cider. tack för det!

tja, inte mycket mer att säga. update kommer om mitt spännande londonliv snart. på torsdag ska jag nämligen till en festvial, Bestival och efter det utlovas mer spännande historier om exempelvis festivalhångel eller hur jobbigt det kan vara att sova i tält.


stay tuned x