Tuesday, 6 August 2013

it was raining that night

when i met you. you were never on my world map. you were never on my mind. but slowly, you took a firm grip of my sanity. you took it, you demanded it, you stole it. suddenly you were everywhere. without my knowledge. you were there all along. from the beginning. you played with my mind. like a demon you overtook me, my brain, my body.


it was easy.


like stealing candy from a five year old. easy peasy. and the world was all yours. outlined by your feet. you could do anything. and you did. you did.


a burning fire that never went out, it only kept going. stronger this time. much stronger.





i was playing with fire and i got burnt.


its a boy!!


used to be a part of this s***

Iphone notes May 5th 2013. 

I am floating around in the dark and my soul is nowhere to be found.

I have lost my anchor.

I have lost my hope.

I am in a nomansland where nothing exists. still, one could argue emotions are not available here but oh, how they are stronger than ever. they come and go as they please, leaving miserable, broken traces everywhere. 
They come like a shining rocket sent from the us army ricocheting onto every fragile peace of the human body and finally they explode in the centrepiece of what once used to be a functioning heart, causing greater damage than one could imagine, 
and just like that, 
they disappear again. 

leaving clouds of emptiness,
pieces of something that used to be whole,
are now molecules in the sky.

Saturday, 3 August 2013

det är lördag

det är lördag och hela jag är idag en enda stor explosion av känslor. glad, ledsen, upprymd, förvirrad på en och samma gång. har på senaste tiden blivit förvirrad av detta land. känslor som rörts upp och tankar jag inte alls trodde jag skulle tänka. kommer jag vilja stanna i detta land när jag pluggat färdigt eller ska jag vidare, vidare till något nytt eller ska jag till och med flytta hem? jag som flyttade, endast 19 år gammal, ensam till ett annat land. man skulle nästan kunna säga att jag flydde. eller det var mer som att jag gick fort. fort som fan. utan att vända mig om. utan att vända mig om och förstå vad jag lämnat rymde jag till en ny värld, en ny verklighet. ett nytt liv. flydde från allt som tyngde ned mig. jag ville bli en lättare, smidigare version av mig själv. en klokare person. jag hade ingen aning om vad som väntade mig. Jag minns första dagen i mitt nya hemland. fylld av spänning och förväntan. nytt språk, nya människor, nytt hus. jag älskade det. från första stund så Älskade jag det. Jag älskade varje sekund. jag älskade sönder detta land. varje steg, varje andetag var mitt och ingen annans och ingen kunde ta det ifrån mig. jag trodde jag aldrig någonsin skulle ha en tanke på att flytta hem. i varje fall inte på en fem, sju år. jag var säker på min sak. jag hade aldrig varit så säker på något i hela mitt liv. det var här jag skulle stanna. göra karriär. skaffa familj. jag har nu varit här i två år. två hela år och jag har inte tvekat en enda gång. men nu. en enda resa hem till sverige och hela min värld har rubbats. under åtta dagar i sverige har en annan känsla jag aldrig känt förut byggts upp. å t t a d a g a r. och allt är förändrat. en känsla jag inte alls vill känna, men som jag inte kan ignorera. en känsla jag inte kan utesluta ur mitt liv. jag är tvungen att öppna upp för den. bearbeta den. Den Stora Hemlängtan. jag längtar alltså hem. hem till stockholm. jag längtar hem till fina stockholm. jag längtar hem till fina stockholm, fina sverige, fina människor. jag vill höra svenska vart jag än går, jag vill jobba på svenska, jag vill dricka svindyr öl jag inte har råd med, jag vill bli alldeles för full på klubbar jag inte kommer in på och jag vill betala 200 kr för att komma in på fotografiska. jag vill för första gången på länge hem. Jag vill Hem.