Det är onsdag

Dagens morgonhumör skulle kunna beskrivas som hyperkänsligt och jag uppfattar det torra knastret av någon som äter en rostad macka alldeles för argt och med öppen mun som ljudet av när en amerikansk tonåring trycker ned avtryckaren på sitt hagelgevär och reducerar befolkningen på sitt college med 50 %.

sensommarkylan sipprar in genom mitt halvöppna fönster

och jag vill bara öppna mitt blödande hjärta och sjunga för någon,

/som de gör på tv/

men den enda som lyssnar är månen

det är mulet ikväll.

Ord men ingen mening

Det är ju inte det att jag inte skriver, snarare tvärtom. Det är mer nog att det inte riktigt blir bra. Fan. Vad gör man?

Update

Hej.


Det är nästan sommar och jag tänkte börja skriva igen nu när jag plötligt har någonting som äntligen kan kallas fritid. Hoppas ni vill läsa.



Peace.

Love me like I'm not made of stone

Veckorna går fortare nu men tiden räcker inte riktigt till. Mina dagar består av att försöka balansera heltidsstudier med att hitta ork för att bedriva ett liv. Det går ibland. Men inte alltid.